I
ett obevakat ögonblick...
En föreställning baserad på poesi och dramatik
av Kristina Lugn
Teater
DaCapo
har rotat igenom Kristina Lugns litterära bohag och klampar nu omkring med
barnfötter i mammas pumps, borrar in näsan i oväntade formuleringar och smygläser
en kvinnas och en mans inre.
I ett obevakat ögonblick… är sammanställd av Rune Jacobsson och består av
utdrag ur följande diktsamlingar: Till min man, om han kunde läsa, Döda
honom!, Bekantskap önskas med äldre bildad herre,
Hundstunden, Hej då,
ha det så bra! och ur följande pjäser: Titta
det blöder, Titta en älg, Stulna juveler, Tant Blomma, Begåvningsreserven,
Nattorienterarna, Rut och Ragnar, När det utbröt panik i det kollektiva
omedvetna, Idlaflickorna, Kvinnorna vid Svansjön, Silver Star, Eskil Johanssons
flyttfirma, I dödskuggans dal, av Kristina Lugn.
Föreställningsinformation
I rollerna: Siv Eriksson och Rune Jacobsson
Regi:
Ann Eberstein & gruppen
Scenografi och
kostym: Kristina Östlund
Produktion: Renate
Stridh
Musikinspelning:
Ditte Andersson
Med stöd av Uppsala kommun och Helge Ax:son Johnsons stiftelse.
Musik i föreställningen
Gay
Spirits (Rose) – David Rose and His Orchestra
Psycho:
A Suite for Strings, The Knife (Herrmann) – Los Angeles Philharmonic
Brief
and Breezy (Mancini) – Soundtrack
People
Will Say We’re In Love (Rodgers/Hammerstein) – The Stalls Orchestra
Edelweiss
(Rodgers/Hammerstein) – R. Hayman and His Symphony Orchestra
Sound
of Music (Rodgers/Hammerstein) – R. Hayman and His Symphony Orchestra
Baubles,
Bangles and Beads (Forrest/Wright) - The Stalls Orchestra
String
Quartet No. 1 – White Man Sleeps, Fifth Dance (Volans) – The Duke Quartet
I
do, I do, I do, I do, I do (Andersson/Anderson/Ulvaeus) – ABBA
Theme
from James Bond (Barry) – Soundtrack
Pomp
and Circumstance, op. 39 (Elgar) – BBC Symphony Orchestra
Bakgrund
Med I ett obevakat ögonblick… återvänder vi i Teater DaCapo till Kristina Lugns författarskap. Pjäsen Tant Blomma, som vi satte upp 1996, var ett av de mest intressanta och inspirerande projekt vi hittills gjort.
Ända sedan dess har vi lockats av den lugnska rösten. En röst som viskar och babblar och gråter och suckar och fnissar och längtar och pockar och kräver. Ja, kräver - kräver att få höras! En röst som ena stunden kan säga: Jag skulle önska. Om jag orkade. Om jag bara orkade skulle jag önska att en oförklarlig glädje överföll mig en stund. Och andra stunden kan säga: Jag är beredd att vara förtvivlad till klockan fem. Men inte längre. Man måste våga sätta gränser. En röst som talar om ensamhet och längtan, kärlek och död.
Ibland kom den som en enstaka versrad, ibland som en lång monolog eller hela dikter. Rösten bombarderade oss från alla håll och kanter. Så låt den göra det då! Vi bestämde oss för att följa rösten. Vi bestämde oss för att frossa i Kristina Lugns författarskap. Vi bestämde oss för att återigen gestalta hur Kristina Lugns okuvliga humor balanserar över bråda djup. Vi vill ge kropp åt den där pockande rösten.
Vi har tillgång till fyra armar och fyra ben. Två huvuden, ett par bröst, några skinkor, naglar och knän. Vidare har vi skramlat ihop ett tjugotal tår och dito fingrar. Ryggrader finnes, liksom stämband och pigga ögon. Öron på skaft och känsliga näsor. Dessutom några mycket stora hjärtan. Genom detta material får rösten tala.
Ur virrvarret av ord, meningar, satser och ordlekar träder rösten fram i två gestalter - en man och en kvinna. De brottas båda med sitt förflutna; han med sitt förhållande till sin mor och kvinnor och hon med sitt förhållande till sin far och män. Båda längtar de efter något som de inte har. Så möts de…
