Lyckan kommer, lyckan går, lyckan snubblar…
En farbror.
En saknad hund.
En ängel och himmelsk musik.
En sömnlös natt.
Ett samtal med Gud.
Om vi lever efter vi har dött -
varför måste vi då dö?
Det är dumt.
En tröst.
Ett hopp.
Och god morgon!
Varför?
"Käre Gud. Om vi lever efter vi har dött, varför måste
vi då dö?", frågar Hugo.
"Det är dumt att man ska dö. Jag tycker inte det hade
varit nödvändigt att byta ut människorna hela tiden. Är man
här, så är man här, tycker jag.", säger Johannes, 8
år.
"Man kan bli reinformerad. Det betyder att man börjar leva
som en katt igen. Eller som
en sten eller en sparv eller som en brödsmula." tillägger
Therese, 7 år.
"Jag ska börja tro på Gud när jag blir gammal, ifall att
jag kommer att dö." Linn,7 år.
Frågor som nog de allra flesta ställer sig.
Funderingar som virvlar runt i huvudet på många av oss. Det
är
inte alltid det finns några svar. Men frågor är oundvikliga, frågor är nödvändiga. Det är frågor som leder
oss vidare och får oss att växa.
En teaterföreställning av Teater DaCapo. Vi blandar humor och allvar, stort och smått. Det är i kontrasterna vi upplever världen. Det handlar om livet, döden, kärlek, ensamhet, sorg, saknad, hopp och tröst.
Citaten från barn ovan är hämtade ur Barn skriver till Gud (Bokförlaget Libris, Örebro 1992) och Gamla tanter lägger inte ägg av Mark Levengood och Unni Lindell, (Piratförlaget 2001).
Om föreställningen: klicka här
Föreställningsbilder och pressröster: klicka här
